Såhär några dagar efter världscupen I Hyerés har tiden blivit mogen för att skriva en rapport om regattan. Vi var nere I Hyerés bara några veckor tidigare då vi seglade Europacupen, där allt visade sig från sin bästa sida. Vädret var bra, seglingsledningen var snabb, backarna var branta och cykelpassen blev många.
Tillskillnad från den här resan då varken vädret eller seglingsledningen imponerade. Eller ja, vädret var perfekt för 95% av befolkningen som gillar värme, sol och ingen vind. Det var egentligen perfekt för oss också, om man hade varit på cykel läger! Men när man åker genom hela europa för att segla så önskar man sig lite mer vind.
Men för att spola tillbaka bandet lite så började hela resan med att man skrattade lite åt 49er killarna som tvingades ta bilen ner pga ett askmoln. Ingen fara för oss, tänkte jag. Men askan visade sig vara rätt ihängande och även vi fick fixa fram en bil för att köra ner(tack far…). Det visade sig dock senare att planet vissa I bilen var bokade på senare också flög! Men en liten roadtrip har ju väl aldrig skadat!
Väl nere följde ett par dagars träning med ganska mycket vind där känslan verkligen inte saknades. När regattan sedan började med nästan ingen vind alls kände jag mig lite vilsen.
I första starten lyckades jag dra på mig en gulflagg – inge vidare start på regattan. Det blev dock en allmän, men sådär kul att ha en gulflagg och 10 race kvar att segla!
I första starten ansåg jag mig smartare än resten av fältet och startade själv I lä med resterande del av fältet I lovart. Och som så många gånger tidigare stämde inte ordspråket “ensam är stark”.
Var bland de sista vid kryssrundningen och när vinden blekte ur totalt under första länsen gladde jag mig åt att racet snart skulle skjutas av. Detta inträffade dock inte och istället påbörjades ett gipp-race ner till gaten där vinden fyllde på. Även på andra länsen dog vinden helt och ett nytt gipp-race inleddes. Jag och Victor tog för givet att racet skulle avbrytas och tappade en del placeringar till de som gick all-in I gippandet! Domarna verkade inte bry sig överhuvutaget om gipparna och tillät det mesta fram till dag 3 då en spanjor utmanade domarna lite genom att ställa sig framför masten och gunga fram båten. Det resulterade I att domarna skrattande gav honom en gulflagg. Bra att de sätter nivån!
Det här beteendet fortsatte under hela regattan och på direkten vinden blev så lätt att man gippade snabbare än man seglade så satte det igång. Inte riktigt så en världscup ska seglas. Lite som att det mitt I femmilen på VM är 2 km grus väg!
Min segling fortsatte att vara under all kritik där jag under hela regattan gjorde 3 bra starter och 6 katastrofalt dåliga starter. Jag som brukar starta rätt bra, misstänker att jag blev lite låst och feg I och med min tidigare gulflagg. Annars är jag mest besviken med mina val på länsarna, eller snarare brist på val då jag precis som tidigare höll mig I mitten trots att jag hade som mål att försöka välja. Även vägvalet och tålamodet precis efter upprundningen till andra kryssarna var dåligt.
Totalt lyckades seglingsledningen genomföra nio race för oss på standard banan vilket är väldigt bra med tanke på vilka förhållanden vi hade. Detta ledde till att vi hade extremt långa dagar där rekordet var dag 4 där vissa seglare, David och Emil bland de svenska, var I hamnen från kl 9 på morgonen till kl 9 på kvällen. Detta då blå grupp var ett race efter från dagen innan och de behövde köra ikapp det racet innan vi kunde delas in I final grupper. Inte helt fair för de seglarna som fick hålla på så länge medans jag kom ner till hamnen först runt kl 14. Totalt seglades 4 kval race och 5 final race.
Totalt slutade jag 23, vilket är ett bättre resultat än vad jag förtjänar med min segling. Bästa svensk var Johan Wigforss som slutade på 5e plats! Det är tredje världscupen I rad han slutar topp 10, imponerande!
Jesper Stålheim
//Har du också en reseberättelse du vill få publicerad på hemsidan?
Skicka ett mail till jesper@jstal.se eller anders@juniorsegling.se//